Istanbul

 

Istanbul är Turkiets största stad, även känd som landets kulturella centrum (men huvudstaden heter Ankara). I Istanbul sägs det bo runt 17 miljoner invånare. Majoriteten är muslimer och det finns både radikala och sekulära muslimer. Men det finns också många etniska och religiösa minoritetsgrupper som kristna, judar, kurder, armenier m.fl.

      Att resa innebär för mig att se en ny plats, få en inblick i platsens historia och kultur, samtal med människor,  upplevelser av mat och dryck och mycket annat. Här berättar jag här om mina möten med Istanbul.

Nostalgic Tram på Istiklal caddesi

 

 

Mars-april 2005 (4 dagar)

Jag började min första vistelse med att beta av sevärdheterna - kyrkor, moskéer och några museer. Promenerade faktiskt runt en hel del, det är det bästa sättet att upptäcka en plats. Men det var hiskligt blåsigt och kallt, och jag som bara hade vårkläder med mig.  Fick sen veta att isiga vårvindar är rätt så vanligt i Istanbul. Jag som trodde det var varmt "söderut"!!

       Turkarna är vänliga och tillmötesgående, och hankar sig fram på den lilla engelska de kan. Och så provade jag äta Iskender kebab som det står om i var och varannan guidebok. Riktigt gott! (Om än rätt "oljigt".) Ännu godare var det att värma sig med varmt äppelte innan man begav sig ut på blåsiga gator igen.

Mars-april 2005 (4 dagar)

Fick lite privat guidning av en bekants bekant i Istanbul. Vi åkte till Balat och Fener, eftersom jag ville se dessa gamla kvarter.  Det är något ruffiga kvarter med många inflyttade från landsbygden. En del hus är fallfärdiga,  barn leker på gatan, klädstreck hänger mellan husen. På 1800-talet var dessa områden populära och "fina folket" bodde här. Balat var de judiska kvarteren och Fener de grekiska kvarteren.

         När vi vandrat in en bit i området möter vi en grupp barn i 10-årsåldern som leker. Två pojkar kommer fram till oss och frågar om de kan guida oss. Min bekant ser en viss charm i detta förslag men uppmanar mig också att vara försiktig med kameran och handväskan här i området.  Efter någon timmes promenad i kvarteren   med de två entusiastiska pojkarna köper vi choklad och Coca-cola till dem som ett tack för att de följde med på promenaden och visade oss lite av sina kvarter. Bland annat var det grekiska skolan och Panaghia Muchliótissa-kyrkan vi fick se, även om det bara var från utsidan.

Mars-april 2005 (4 dagar)

Aya Sofya - eller Hagia Sofia som det oftast står i olika böcker - har ursprung från 300-talet men nuvarande byggnad är från 500-talets början. Svindlande tanke...vilken gammal byggnad. Men den har givetvis restaurerats under århundradenas gång och några delar tillkommit. År 1453 intog osmanerna Istanbul  och det bysantiska riket föll. Kyrkan gjordes om till moské. 1935 fick byggnaden sitt nuvarande öde som museum.

     När man går utanför entrén och vid murarna runt Aya Sofya får man alltid räkna med att det kommer fram unga män "hello, where are you from" och undrar en massa annat. Vanligen slutar samtalet med att deras kusin har en mattaffär längre bort, och vill du inte komma och titta? (neej!)

      Aya Sofya har som museum en blandad interiör av både kristna och muslimska detaljer. Som skandinav får man inte missa runorna på övre våningen, som är inristade i ett marmor-räcke. Man försöker klämma in i huvudet att våra förfäder från Norden var här redan på ungefär 1000-1200-talet för att tjänstgöra som livvakter åt bysantinske kejsaren (tänk om nån onkel i nedstigande led på släktträdet varit här?). I Upplands län finns flera runstenar som talar om män som farit till "Grekland" som det Bysantinska riket kallades för av nordborna.

     

         

Mars-april 2005 (4 dagar)

Stora basaren känns spännande att gå i. Det är ett virrvarr av gångar och är gammalt. Vissa delar av basaren är från 1400-talet.  Bland 4000 butiker finns en hel del som är vackert att titta på. Paljettofflor, magdans-dräkter, lampor och lyktor. Mattor, smycken, kuddar och keramik. Men om man stannar till utanför en butik  finns ju genast ögonblicket att man blir invinkad av en försäljare som vill sälja något.  Och att lära sig pruta på varor är en konst som jag inte är riktigt bekväm med. Men det mesta i Stora basaren är riktat till turister. Och ja, efter en stund känns mycket som krims-krams och har jag inte sett den här kudden/tofflorna/lampan 20 meter bort?

    Den roliga och billiga handeln är egentligen området bakom Stora basaren, dvs kvarteren ner mot Eminönü och Egyptiska basaren. Här finns allt man kan tänka sig: knappar, skor, presentpapper, kastruller, resväskor, strumpor, tröjor, parfymer, pennor....