Istanbul

          

Mars-april 2005 (4 dagar)

Topkapi-palatset var under lång tid det politiska och administrativa centret i det osmanska riket. Palatset började byggas på 1450-talet, och beboddes sedan i flera hundra år, men 1853 flyttade sultanen till Dolmbahçe-palatset. Topkapi gjordes om till museum.  

      Det kostade ungefär 100 kr (22 lira) att gå in, och det var ytterligare 100 kr i entré avgift till Harem. Som jag har förstått det så är det i Harem som de riktigt vackra rummen finns. Men jag hoppade över besöket till Harem -100 kr till för att se några gamla rum?! Har sett liknande förut.

         Utställningarna om sultanens dräkter och hans matporslin gick jag snabbt igenom. Skattkammaren var lyxig med guld och juveler och en stor dolk med rubiner. Fanns också en helig relik i skattkammaren:  skelettdel av Johannes Döparens  hand som intressant nog klassificerade sig som "en skatt" snarare än "helig relik". En egen entré hade det heliga relikrummet som fanns i en separat byggnad. Där kunde man se sånt som t.ex. Muhammeds mantel och hans skägg och tand, man kunde också se på Moses stav och Josefs turban.  Intressant för mig som är religionsintresserad och man undrar hur vandringssägnen gått om alla "heliga" ting. Kan tänka mig att komma tillbaka till Topkapi enbart för att kolla in alla reliker igen. 

(Foto från www.yarabatan.com)

Yerebatan Sarnici, "basilikacisternen", även kallad "den underjordiska cisternen", byggdes i bysantinsk tid, år 542. Vatten forslades från Belgradskogen via Valens akvedukt till cisternen. Den kunde hålla 100.000 ton vatten och försåg bysantinske kejsarens palats och närområdet med vatten.

     Basilikacisternen har 336 kolonner och forskarna tror att de förts dit från antika byggnader. Många kolonner är nämligen väldigt olika i stil och utseende. Kolonnerna fungerar som stöd att hålla uppe cisternens kryssvalv.

      Det är verkligen en speciell känsla att gå omkring på cisternens gångbroar. Det droppar från taket. Fiskar simmar i det grunda vattnet. Det är dunkelt och kallt. Belysningen från olika spotlights skapar både mysfaktor och spänning.

Mars-april 2005 (4 dagar)

Arkeologiska museet och intilliggande Museet för Främre Orienten imponerade på mig. Om man först kliver in på det mindre Orient-museet finns en massa artefakter från Egypten, Mesopotamien, Assyrien, Babylon ...

       En större utmaning kommer när man går in i Arkeologiska museet som huserar romerska och grekiska artefakter, sarkofager, en avdelning om Istanbuls historia med arkeologiska fynd,  artefakter från Bysantinsk tid,  samt utställningar om Syrien, Cypern, Anatolien...puh. Tack och lov är entrén inte så dyr (5 lira, ca 25-30 kr) så man kan ju gå två gånger om man inte orkar eller hinner allt på ett besök.

       Särskilt bra tycker jag (=religionshistoriskt intresserad) att avdelningen om byggnader och kyrkor från bysantinsk tid är. Många fotografier, ritningar och läsning om olika platser. Jag undrar hur stan såg ut på 1000-1200-talet! När ska tidsmaskiner uppfinnas?

      

September 2005 (2 veckor)

Miniaturk är en park med byggnader och platser i miniatyr. De vill visa på arkitektur från antiken, osmansk och modern tid. Parken ligger väldigt avsides från turiststråken, in mot Gyllene hornet.

          Efter att betalat entrén kollade vi runt lite på några byggnader men ganska direkt skulle en orkester i osmanska kläder uppträda och spela osmansk musik. De stegade in i parken med trumpeter och cymbal, och publiken satt i en slag halvcirkelformad utomhusteater. En del i publiken sjöng med i sångerna eller nynnade några rader. PA-systemet var dessvärre i obalans och jag och min vän lämnade publiken och väntade en bit bort. Det skränade nämligen hårt i våra öron från högtalarna.

          Efter en avkylande drink (slush-puppie) i caféet gick vi lugnt vidare och kollade in resten av parken. Många miniatyrbyggnader från Istanbul,  men det fanns även antika tempel, broar och torn från andra delar av Turkiet.  Exempel på arkitektur i toppform, allt samlat i en park.

September 2005 (2 veckor)

Istanbul Modern är ett relativt nytt museum. Det ligger en bit ifrån Tophane tramvay station. Det mesta i museet är tavlor av turkiska konstnärer.  Tavlorna hänger i ljusa, stora salar. På nedervåningen är det oftast utställningar av utländska konstnärer i form av video-och filmkonst, fotografier och annat.

     Om man går genom den lilla museibutiken (bra om man vill köpa en souvernir av det lite finare slaget) kommer man till restaurangen. Flott! Eftersom byggnaden ligger intill vattnet vid Bosporen har restaurangen med andra ord sjöutsikt. För att äta där får man troligen fylla plånboken med många sedlar (har inte vågat kika på menyn) och dela grannbord med det fina folket. Är nog ingen höjdare att släntra in med strandshorts och sladdrigt linne där inte. Men det går alldeles utmärkt att nöja sig med att gå igenom restaurangen och gå ut på terrassen som löper utmed restaurangen och njuta några minuter av utsikten.